Följ Samsung Electronics Nordic AB

Hjärnan och skärmen - hur får de en bra relation?

Blogginlägg   •   Apr 30, 2019 06:00 CEST

Hjärnforskaren Sissela Nutley har i flera år forskat om vår hjärna och hur den reagerar på tiden vi spenderar med den digitala skärmen. Samsung har intervjuat Sissela om detta och hon har uppmärksammat att det faktiskt inte alltid handlar om att det är tekniken i sig som är boven, utan det hela handlar om vad vi som individer prioriterar och vill få ut av vår vardag.

Samsung anser att tekniken och dess utveckling ska stödja människors välmående. Vi, individer och samhälle, måste förbereda oss med kunskap och verktyg som gör att vår hälsa värnas på ett hållbart sätt. Som ett led i denna förberedelse har vi valt att prata med Sissela Nutley.

Sissela är hjärnforskare och medgrundare till den ideella föreningen Arts & Hearts som strävar efter samhällsförändring genom scenkonst. Sissela har disputerat vid Karolinska Institutet inom kognitiv neurovetenskap. Hennes fokus ligger på hjärnans utveckling och formbarhet, och främst på utvecklingen av de exekutiva funktionerna - alltså de funktioner som sitter på hjärnans främre del och är samordnare av olika typer av information. Ett exempel är vår förmåga att planera. Dessa funktioner ligger bakom allt målinriktat beteende och Sissela har forskat för att se om de går att påverka genom träning eller genom vad vi ägnar oss åt på fritiden. Sissela har publicerat sin forskning i den nyligen utgivna boken “Distraherad – Hjärnan, skärmen och krafterna bakom.”

Sissela besökte oss på Samsung och vi tog tillfället att intervjua henne och fråga henne om hennes forskning och om det finns någonting som är värt att ha i åtanke när vi spenderar tid online.

Hej Sissela! Berätta lite om dig själv, vem är du och vad forskar du inom?

Hej! Ja, jag kan börja med att jag alltid har varit fascinerad över hur människan fungerar och jag tidigt drogs till hjärnan och alla dess funktioner. Jag har studerat biomedicin, som handlar om att förstå hur saker händer inom oss och hur det påverkar hur vi mår, och bland detta så var det hjärnan som jag tyckte var mest spännande. Min avhandling handlade om utvecklingen av hjärnan hos barn och vi utvecklade datorprogram för att kunna se om och hur man kunde träna olika kognitiva funktioner i hjärnan. Jag hjälpte specifikt till med att skapa datorprogram för att se om man kan träna upp IQ hos barn som är så unga som fyra år. Jag ville se om man kunde träna upp logiskt tänkande med hjälp av datorspel på fem veckor.

Svaret var ja. Vi gjorde en studie där barnen fick öva med datorprogrammen 15 minuter om dagen i fem veckor. Med datorspelen fick barnen träna på att identifiera mönster, ignorera distraherande element, fylla i serier med vad som saknades och de fick öva på att klassificera saker utifrån färg, form och storlek. Och efter detta såg vi att deras logiska tänkande ökat med ca 10%. I andra studier kunde vi se att samma sak gäller för vårt arbetsminne, det går också att träna upp.

Men samtidigt som jag höll på med den här forskningen så närmade jag mig också parallellt kulturspåret då jag har alltid haft en fascination för hur vi kan uttrycka oss genom kulturen. Arts & Hearts slog samman dessa två områden, hjärnan och kulturen. Syftet med föreningen är att se hur vi kan använda kulturens kraft och göra något positivt för samhället med den. Årets musikal, “Det Syns Inte,” handlar om hur det kommer sig att så många unga känner sig ensamma och känner att de inte kan prata med någon. Publikens reaktioner har varit extremt kraftfulla och vi har fått mycket respons efteråt. Vi har bland annat fått höra att musikalen faktiskt har öppnat upp för samtal mellan förälder och ungdomar.

Och detta är precis vad vi vill få till, att med hjälp av kulturen skapa en konversationsstartare som annars kan vara svår att få till. Just nu är detta min huvudsyssla, och jag tycker det är underbart att kunna kombinera min personliga passion för kultur med min utbildning. Kultur är ett demokratiskt effektivt verktyg för att spegla vår framtid och jag tror att för att kunna bli motiverad till att ta till sig kunskap och skapa förändring så måste man först beröras och känna något för ämnet.

Om du skulle sammanfatta din forskning i några viktiga upptäckter, vilka skulle de vara?

Hjärnan är som sagt väldigt formbar så det spelar roll vad man ägnar sig åt. Redan idag är det välkänt vad hjärnan behöver för att må så bra som möjligt. Vi pratar om exempelvis åtta timmars sömn. Får vi inte detta blir hjärnan mer känslostyrd vilket gör oss mer lättirriterade, känsliga och ledsna. Detta kan leda till att vi drar oss undan och att vi får det svårt att koncentrera samt lära oss.

När vårt skärmanvändande ökar finns det också en risk att de skyddande faktorerna för hjärnan minskar. Med skyddande faktorer menar jag saker som bland annat tillräckligt med sömn, träning, vila och umgänge i realtid med vänner och familj. Med det senare så handlar det om att hjärnan utlöser ett visst ämne som får oss att må bra när vi spenderar realtid med någon och ser dem i ögonen. Detta kan inte ske på samma sätt online. Ett annat exempel är sömnen igen, det är lätt att fastna framför TV:n och tänka “bara 10 minuter till” istället för att gå och lägga sig.

Men skärmtiden i sig är inte alltid boven, utan får vi till dessa skyddande faktorer så kan vi spendera hur mycket skärmtid vi vill.

Om vi alla redan vet att vi borde ta hand om oss, och vi får höra hur vi ska göra det, varför gör vi inte det?

Det är viktigt att komma ihåg att vi har väldigt utvecklade emotionella drivkrafter, alltså sökande efter belöningar, nyfikenhet och rädslor. Många av våra drivkrafter triggas av alla olika digitala plattformar som vi använder, och när de väl triggas så blir de digitala plattformarna det naturliga valet. Idag är man inte rädd för att bli dödad av ett lejon, utan idag är det rädslan av att “missa något,” att vara socialt utesluten som är överhängande istället.

Vi vet att vi egentligen behöver motionera mer, men det är mer belönande att “jag ska bara spela i 15 min till.” De smarta tankarna som vi har om långsiktiga mål överskuggas av dessa belöningssystem. Så det handlar inte om min eller din usla impulskontroll, utan vi måste förstå hur hjärnan fungerar och de inbyggda mekanismerna som finns. Vi som individer har begränsad kontroll i den här situationen, och därför måste vi som samhälle hjälpa till med detta.

Vad kan teknikindustrin i stort göra för att hjälpa till när det kommer till den här frågan om skärmtid och hjärnan?

Teknikindustrin måste tänka på vilka aspekter som är okej att manipulera. Vi vet att vi kan manipulera beroende exempelvis, men ska vi göra det? Jag tror att några techbolag måste vara de modiga och bredda vägen för dem andra. Tittar vi på externa appar så har många av dem en affärsmodell som går ut på att få så många klick och så mycket tid av användaren som möjligt, och därför stoppar man in element för att få tillbaka användaren så mycket som möjligt varje dag. Vi behöver hitta ett förhållningssätt som lirar med vårt välmående.

Idag går den tekniska utvecklingen så otroligt fort och vi kommer inte hinna ligga steget före. Utan vi behöver fokusera på människan och vad vi vill, fokusera på vad vi mår bra av och behöver. Det finns spel med gamblinginslag som vi vet har kraftig risk för att utveckla beroendeproblematik, utvecklade för sjuåringar, och då har man inte tänkt på vårt välmående när man utvecklade detta. Ska man verkligen utveckla spel som detta för att tjäna pengar?

Vi kan inte bara blunda och tänka att allt är jättebra. Vi måste kunna ha en diskussion om detta, det behöver inte vara två extrema motpoler där den ena sidan lever och andas skärmtid medan den andra inte vill veta av det. Utan vi måste se över hur vi vill ha det. Och för att nå detta, se över vad ska vi göra när, och hur vi ska göra det på bästa sätt.

Vad kan jag som privatperson göra för att må så bra som möjligt när det kommer till min skärmtid och digitala hälsa?

Jag tror att vi behöver bli medvetna om hur vår uppmärksamhet idag styrs och göra en inventering av det. Fungerar det idag på ett sätt som jag tycker är okej, eller vill jag ändra på något? Mycket av vår digitala hälsa handlar om vår vardag, det handlar om att se över vad som är viktigt för en själv och att fundera på hur man kan få till det. Om jag värderar min sömn och vila kan det vara så att jag behöver se över min “uppmärksamhetshygien” och kanske behöver stänga av notifikationerna på min telefon. Vill jag spendera värdefull tid med nära och kära så kanske jag får lägga ifrån mig mobilen i ett annat rum när vi äter middag tillsammans.

Det gäller att ta steg i livet som är i linje med de värderingarna man har. I vissa fall har detta ingenting med tekniken att göra, men ibland kanske det har det. Så vår skärmtid handlar helt enkel om vad jag vill göra och hindrar mitt teknikanvändande mig från att göra det eller inte?